Tre år snart, känns som om det vore igår. Åh.
Vila i frid Banji Ssesurwagi ♥

Skrev det här inlägget för ett par månader sen på min och mina vänners blogg. Inlägget var riktat till mina vänner, men jag publicerade aldrig det. Jag var största pussyn som inte vågade stå för mina tankar och åsikter. Det var den tiden (den tiden? HAHA. No seriously) då jag bara dansade och sket totalt i skolan. Den tiden då alla blev arga för att man inte tyckte som dom, höll med dom, eller för att man gjorde udda saker som dom aldrig hade testat på innan. Mina vänners ord var alltid "Du kommer aldrig att bli något", speciellt L's:

Vafan är det här? Är så trött på folk som alltid säger "Nej, du kan inte", " Du kommer inte att klara av det" eller hånskrattar på skoj som om jag vore oseriös, istället för att stötta och uppmuntra än. Speciellt när det gäller ens nära och kära som håller på det här sättet. Det är som ett slag i ansiktet. Vill få det uppfattat för er alla - VILL MAN SÅ KAN MAN.
Så länge man kämpar och ser till att få det gjort så är inget omöjligt. Nu på senaste tiden har vänner som jag växt upp med och sedan glidit ifrån, återupptagit kontakten. Just nu stöttar dom mig för fullt. Vilket jag är väldigt tacksam över. Jag har själv alltid varit en person som gläds av andras framgånger. Det glädjer mig att se hur folk utvecklas och lyckas. Det ger mig själv motivation att också vilja kämpa för det jag vill uppnå i framtiden.
Och slutligen, I'm not Swedens best dancehall dancer, but I work on it. Haha

Miss those times
Jag saknar våra vattenpipe tider
Jag saknar våra bråk och tjaffs
Jag saknar ärligheten vi en gång hade
Jag saknar våra roliga, sorgliga, knasiga, busiga tider tillsammans
Oh dear, I just miss those time